1. Vaken upp! en stämma bjuder, Som mäktig och högtidlig ljuder Till alla gravars djup en gång. Vaken upp, stån upp I döda, Som glömmen tidens vedermöda, I dödens dvala, tung och lång. Guds röst till eder sker, Ty natten är ej mer. Dagen kommer, Den sista dag, Den största dag. Han kommer efter Guds behag. | 2. Jord och hav och himlar bäva, och Herrens änglar nedersväva; Han kommer, Människones Son. Djupen öppnas, bergen falla, Och Adams barn församlas alla Med hopp och fruktan kring hans tron. Här bliver fröjd och gråt: Han skall dem skilja åt Som en herde. De trogna då Sin krona få Men bort de onda måste gå. |
3.
Jesu, mig din ankomst gläder,
Där jag i dina fotspår träder
På törnestig, av sorger böjd.
Törnet byter du i palmer
Och sorgerop i glädjepsalmer,
Ty skådar jag min grav med fröjd.
När efter mödan trött,
En stund jag sovit sött
I dess skugga,
Du väcker mig
Så nådelig
Till evig frid och fröjd hos dig.
Tillbaka |