Var man må nu väl glädja sig,
Här är stor fröjd å färde,
Ty nu är Gud oss nådelig,
Som voro döden värde.
Han haver allom sagt det till,
Att han barmhärtig vara vill;
Vad kan vårt hopp förtränga?

Jag under satan fången låg
Och kunde mig ej hjälpa;
Den synd som rådde i min håg,
I grund mig ville stjälpa.
Min synd mig till förtvivlan drev,
Mitt samvets dom orygglig blev,
Och helvetet stod öppet.

Sv. ps. 37:1,2

Tillbaka